Trots allt motstånd mot och alla farhågor för "mastodonten" Musikhuset tror jag de flesta i dag välkomnar vårt nya konserthus. Visst är det imponerande, både akustiskt och visuellt, kunde tjugosju Hbl-seniorer konstatera vid en rundvandring i huset torsdagen den 20 oktober.
   Guiden Annika Aaltonen förde oss högst upp på balkongerna i konsertsalen.
Hon talade med normal röst som utan ansträngning hördes i det jättelika utrymmet.
   Den mörkt bruna och svarta salen i "vingårdsmodell" och det ljusa orkesterscenen långt där nere är akustiska underverk, design japanen Yasuhisa Toyota. I taket svävar ett runt klangtak på 27 ton hängande i 44 vajrar. Väggarnas vackra mönster är ingen dekor utan akustiska fördjupningar.
Det vaxade scengolvet i tall har en luftkudde under sig och fungerar i sig som ett "instrument". De oregelbundna bänkraderna skall påminna om ett timmerbröt i strid älv, salens färgsättning om rökbastu. Lär vara unikt i världen.
   Dags för konsertbesök för att se underverket in action!
   Vidare till Sibeliusakademins utrymmen med en hög aula och en snygg röd "suckarnas bro". Vid huvudingången beundrades det 14 meter höga konstverket Jordens gudinna i rostfritt stål. I  husets nedre regioner fick vi se Sonora, en av de fem mindre konsertsalarna. Besöket avslutades med kaffe i aulan där fönsterväggarna öppnar sig mot Kiasma, Sanomahuset och resterna av de brandhärjade magasinen. (MBP)   

Tryck på bild!