.jpg)
Hbl:s Seniorers höstresa
till den hemliga byn Kiparissi i Grekland 21 - 28.10.2017
Klockan 06:35 startade vår grupp på 22 personer under ledning av Nils-Erik Friis och Theresa Norrmén med Norwegians direktflyg från H:fors - Vanda till Aten.
I ett soligt och varmt Aten väntade guiden Sinikka Kathopoulis på oss. Vi besökte Akropolis muséet som var ett modernt museum med massor av glas i inredningen det var ljust och luftigt och fyllt med antikens skatter. 
Vår guide lotsade oss genom muséets avdelningar och berättade om föremålen och de olika epokerna och stilarna de representerade. Lunchen intog vi på restaurang Vyzantino, uteserveringen var charmig på ett typiskt grekiskt vis. Efter lunchen satte vi oss i bussen och styrde kosan mot Nafplio, det moderna Greklands första huvudstad (1830 - 1834). Nafplio är en vacker liten stad, med många små mysiga gränder, en plats där man kunde vistas lite längre. Ute i havet i mitten av hamnen ligger det Venetianska fortet Bourtzi byggt 1471 av Antonio Gambello, arkitekt från Bergamo, fortet är specialkonstruerat för att passa in på den trånga smala holmen den står på.
Dag två bevistade vi Epidauros med sin berömda uteteater med platser för 16 000 åskådare och en akustik som får dagens teatrar att blekna i jämförelse, detta utan några som helst tekniska hjälpmedel. Vår guide Vivi Armeni, arkeolog, berättade väldigt entusiastiskt om både teatern och den invid teatern liggande Askleipos helgedom dit folk kom för att få hjälp till sina sjukdomar. Här använde man sig av ett holistiskt tänkande och patienterna botades både psykiskt och fysiskt, teatern hade en stor roll i detta. I Askleipos museums vitriner kunde man se allehanda medicinska instrument, dagens läkare använder sig ännu idag av exakt likadana, endast materialen är andra.
.jpg)
Nästa etapp var Mykene, kung Agamemnons berömda palats som återupptäcktes av Heinrich Schliemann år 1874. Även denna lokala guide Sofia, var engagerad i sitt jobb och berättade inlevelsefullt om Mykenes alla fakta och även om skrönorna som uppstått. På museet såg vi bla. “Agamemnons” dödsmask och även drottning Klytaimnestras krona och smycken. Palatsets murar med den berömda lejonporten var gigantiska och visar på ett enormt både arkitektoniskt och byggnadstekniskt kunnande och detta från tiden 1550 - 1200 f.Kr. På vägen tillbaka till Nafplio stannade vi vid Agamemnons grav, en konstruktion som mest liknar en bikupa, med en dörrbalk som väger 118 ton. Igen ett bevis på fantastisk byggnadskonst.
Dag tre tog vi farväl av Nafplio för att starta färden till byn Kiparissi som var resans huvudmål. Vi åkte via Nunneklostret Panagia Elonis som ligger inklämt på en hög klippa (någonstans sägs det att den ligger på 1100 meter) i Kosmas. Resan dit tog litet längre än beräknat på grund av allehanda vägarbeten som gjorde att vi måste ta oss dit via omvägar. Vägen slingrade sig allt högre upp längs vindlande serpentinvägar. Det vackra klostret med hisnande utsikt bebos av endast fyra nunnor och är väl värt ett besök. Utanför Klostrets portar vid parkeringsplatsen sålde två lokala producenter sina produkter, vi inhandlade bla. te, honung, fikon och propolis.
På den fortsatta resan till Kiparissi tog vi den nya fina vägen, men körde litet fel och kom till ett litet samhälle med några få hus, där fanns dock ett café där Nisse bjöd på förfriskningar. Till vår förvåning fanns också en sandstrand med massor av solstolar, men där fanns inget hotell, någon annan inkvartering syntes inte heller till.
Vi fortsatte vår färd och efter en stund var vi äntligen framme i Kiparissi. Vårt hotell Kyfanta var vackert beläget med utsikt både mot havet och bergen. Hotellet består av många små hus som var arrangerade runt en liten gård. När vi hade pustat ut en stund gick vi på rundvandring i byn som är alldeles förtjusande med många vackra hus med prunkande blommor som väller över staket eller klättrar upp längs väggarna, somliga av husen ligger alldeles vid havet. Vi hann också besöka byns vackra kyrka innan vi traskade iväg till hotellet.
Efter en välbehövlig nattsömn åt vi en god och mångsidig frukost tillagad av Esther, ägarinnan till hotellet.
Efter frukosten fick vi besök av Christina Polyhroniou som berättade livfullt om resan tillbaka till sina rötter, idag ger hon lektioner i bla. engelska och franska men även dramaterapi och lekterapi.
Senare ledde Nisse och Trissan vandringen mot det lilla kapellet Agios Georgios. Stigen slingrade sig genom vegetationen på ena sidan och havet på den andra, promenaden var avkopplande och vädret perfekt för vandring. De som inte kom med på promenaden hann ta sig ett dopp i havet och en del ivriga efteråt.
På natten hade ett oväder tagit sig till Kiparissi med hård blåst, regn och åska. Dagens vandring inhiberades på grund av ihållande regn och vi åkte buss till vårt lunchställe Cavo Kortia som låg en bit bort från Kyfanta. Restaurangen var trevlig med en stor eldstad mitt på golvet, så frysa behövde vi inte, dessutom serverades det allehanda god mat, med stinna magar åkte vi tillbaka till hotellet för att packa inför morgondagens uppbrott.
Ovädret hade valt att återkomma, så efter ännu en stormig natt vaknade vi till en ny dag och nya äventyr. Färden gick igen upp över bergen på vindlande vägar, genom olivlundar och apelsinodlingar, stundom genom små byar med trånga gator som ibland var knepiga att ta sig igenom när husknutarna stack ut i krökarna. Vår skickliga chaufför klarade galant dessa problem. Även trafikstockningen i en liten by klarades snabbt av, efter några ilskna signaler kom gubbarna ut från caféet för att flytta på sina bilar så att bussen kunde fortsätta sin färd.
Väl framme vid Monemvasia väntade den lokala guiden och arkelog Effie Anagnopoulou på oss, hon tog oss in i den befästa staden där vi fick höra om stadens historia och speciellt den ortodoxa kyrkan Elkomenos Christos (Den fjättrade Kristus/Kristus i kedjor) som fått sitt namn efter ikonen med samma namn. Vi besökte kyrkan där guiden förklarade närmare om Ikonen som har blivit föremål för vandalism, när en girig handelsman som sålde stulna antikviteter utklädd till präst sågade den i bitar för att lättare kunna ta den ut ur kyrkan. Som tur var hittades ikonen i tid innan den blev såld, men dess öden har varit många även innan denna händelse. Ikonen genomgick en omfattande restaurering och ställdes ut på Atens bysantiska museum. Det tog många år innan den återbördades till kyrkan år 2011 där den förvaras i ett välbevakat litet rum med rätt temperatur och luftfuktighet. Efter att ha vandrat omkring i de gamla smala gränderna kantade med hus från bysantisk tid fortsatte vi till Sparta, där vi besökte olivmuséet som var litet men informativt. Vårt hotell Lakonia i Sparta hade nog en av världens smalaste hissar, två människor rymdes med nöd och näppe in med två smala kappsäckar om man höll andan.
Näst sista dagen fortsatte vi till vingården Semeli uppe i bergen för att bekanta oss med vintillverkningens alla skeden. Tyvärr hade vi igen motgångar på vägen, vägarbeten som hindrade framfarten på normalt sätt, när asfalt byttes ut mot grus och sedan till sand. Vår skickliga chaufför klarade också denna pärs.
På Semeli fick vi massor av information av oenolog Margarita Singiridou om vinodling, druvsorter, jordmånens 
betydelse osv. sedan fick höra om själva framställningsprocessen ända till slutprodukten. De enorma vintankerna drog upp till 30 000 liter vin. Sedan fick vi naturligtvis smaka på vinerna, två vita viner, ett rosèvin och två röda viner. Det ena vita vinet, Oreinos Helios White har fått en guldmedalj, en silvermedalj, en bronsmedalj samt flera andra anmärkningsvärda medaljer och hedersomnämnanden i olika tävlingar detta år.
Så var det åter dags att äntra bussen för att ta oss ner från vingården, men nu gick det faktiskt inte som i Strömsö, för nu hade vägarbetarna tagit tag i spad-skaften, det fanns även en massa traktorer, grävmaskiner mm runtomkring. Dessutom hade arbetarna lyckats gräva ett stort hål i marken för att lägga ett dräneringsrör under vägen. Nåväl, chauffören steg ur bussen, för att få fart på gubbarna, därefter steg Nisse ur bussen, gubbarna sade att five” minits”, five “minits”, vet inte hur länge det tog, men efter ett tag var gropen övertäckt med sand och vi kunde köra vidare ganska mycket försenade. Vi beslöt att skippa gamla Korinths ruiner och köra direkt till Loutraki som visade sig vara en relativt stor stad vackert belägen vid havet. Vårt hotell Petit Palais hade ett bra läge vid strandgatan med fin utsikt över havet.
Vi hann inta ett tidigt morgonmål före resan till Atens internationella flygplats Elefthérios Venizélos. Väl framme tackade vi chauffören med en liten gåva, därefter var det dags att ta farväl av Nisse och Trissan som skulle stanna kvar i Grekland.
Resan var underhållande, mångsidig och framförallt upplysande. Maten var god och mycket riklig, i Grekland tycks man ha väl tilltagna portioner både morgon middag och kväll. På resan fick vi också nya vänner, när vi fick förstärkning av 4 underbara personer som vi hoppas att också i fortsättningen kommer med på våra resor.
Utdrag ur resedagboken,
Bodil
