Nitton ungdomliga seniorer samlades på den traditionella busshållplatsen vid Kiasma klockan 9:00 onsdagen den 18 april, för avfärd under ledning av Nisse till Tammerfors med vår favorit busschaufför.
Väl framme i Tammerfors besökte vi museet Vapriikki för att se utställningen Tampere 1918. Vår guide lotsade oss genom utställningen på svenska fastän hon från början var uppenbart orolig för hur hon skulle klara av den biten av sitt uppdrag, men hon fick hjälp när hon sökte efter ord och med litet mera övning kommer det nog att bli bra.
För första gången är föremål som har blivit upphittade på gatorna och stridsplatserna i Tammerfors våren 1918 utställda. Utställning tar inte ställning för någondera sidan, varken den vita eller den röda. Materialet var nog väldigt sorgligt, att se bilder på två 13-14 åriga pojkar som deltog i kriget som barnsoldater där den ena dog i strid medan den andra blev arkebuserad. Bilden på en liten pojke som blivit dödad på gatan men som ingen vet vem han var för ingen har saknat honom. Utställningen är trots allt väldigt informativ och värd ett besök.
Efter den goda lunchen som vi intog på restaurang Valssi fortsatte vi med en rundresa i Tammerfors, som guide hade vi Lisbeth Nyström, lärarinna vid svenska samskolan i Tammerfors och vilken guide hon var, helt fantastisk. Vi fick både se och höra allt som är värt att veta om Tammerfors. Vår färd gick igenom de flesta stadsdelarna i Tammerfors varav Pispala högt belägen på moränåsen nog var den vackraste med sina fantastiska vyer.
Domkyrkan ritad av arkitekten Lars Sonck var med sina konstverk av Hugo Simberg också en upplevelse.
På rundresan fick vi dessutom veta allt om Finlayson som startade textilindustrin i Tammerfors och fabrikör Carl Samuel von Nottbeck som tog över och skickade sin äldsta son Wilhelm till Tammerfors för att leda företaget, Wilhelm lyckades med att utveckla företaget till ett “imperium” med bla. egen kyrka och post och vars anställda blev väl behandlade, de hade bla. bildat som första i Finland en egen sjukkassa.
Som socker på botten åkte vi till Milavida, det von Nottbeckska palatset. Museets guide mötte oss och ledde oss först till utställningen Finlands kung, därefter guidades vi runt i palatset och vi fick höra om det tragiska som hände med familjen. Wilhelm von Nottbecks son Peter lät tillsammans med sin hustru Olga (von Tobiesen) uppföra palatset Milavida till sin familj men de hann aldrig bo där. Paret hade två barn, Iris och Andrée men när hans hustru födde tvillingarna Alfred och Olga dog hon i barnsäng. Inom ett halvår dog också Peter av en misslyckad blindtarmsoperation i Paris, de fyra föräldralösa barnen ägde nu Milavida där de bodde tillsammans med sitt tjänstefolk. Barnens farbror Alexander bodde alldeles nära i palatset han låtit uppföra (det sk. Finlaysonska palatset). Tragiskt nog dog även han av brusten blindtarm inom ett år efter sin brors död. Edvard von Nottbeck även han en farbror till barnen blev nu förmyndare för dem, han tog barnen först till Imatra och senare till Schweiz. År 1905 sålde släkten von Nottbeck palatset Milavida till Tammerfors stad som döpte om det till Näsinlinna, i dag har det återfått sitt ursprungliga namn.
Utan vår fantastiska chaufför Krister hade det nog varit betydligt besvärligare att ta sig fram i Tammerfors eftersom det pågår ett omfattande arbete med att lägga spårvägs skenor i staden och gatorna är upprivna både här och där.
Efter en fin dag var det dags för återfärd till Helsingfors, vi hann ännu med en kaffepaus på vägen och sedan var det roliga slut för denna gång.
Ett stort tack till Nisse som hade hållit i trådarna och lyckats få till stånd denna fina utfärd.