Starten ägde rum i sedvanlig ordning med samling vid Kiasma och med Krister som chaufför.

Under resans gång berättade Majbi om sin barndom som “bruksbarn” i Kuusankoski samt annat matnyttigt om bruks-samhällena, de var som egna fristående städer/stater där patronerna bar ansvaret över sina arbetare och deras familjer med bla. egna skolor, sjukvård, bostäder, butiker idrottsanläggningar etc.

Resans första etapp var Kuusankoski där vi stannade för att inta lunch på Koskela, restaurangen  som har stått på sin plats sedan 1958 och är ritad av arkitekt Arne Helander. Efter lunchen fortsatte resan  till Verla-bruk, beläget i norra Kymmenedalen. Verla är sedan 1996 med på UNESCOs lista över världsarv.

Världsarvskommitténs motivering 1996 lydde: "Träsliperiet och pappfabriken med arbetarbostäderna är ett enastående och remarkabelt välbevarat exempel på en småskalig industriell bosättning associerad med produktion av massa, papper och papp, en industri som blomstrade i Nordeuropa och Nordamerika på 1800-t. och i början på 1900-t. och av vilka endast en handfull finns kvar idag."
(https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-Verla)

Väl framme tog vår finskspråkiga guide emot oss och allra först fick vi se en 10 min film på svenska som berättade om grundarna av Verla bruk och om hur arbetet förlöpte på träsliperiet och pappfabriken då de ännu var i funktion.

Rundvandringen inne i fabriken (träsliperiet och pappfabriken) var mycket intressant med alla sina till synes livsfarliga apparater och maskiner, bla. den stora cirkelsågen där man kapade stockarna i mindre bitar hade inga skyddsanordningar, männen som skötte den kunde ha blivit foten eller benet kortare mycket snabbt. Maskinen där man skalade av barken från de avkapade stockarna hade också kapat fingertopparna av många som skötte det jobbet.

Kvinnorna som hade hand om vals-maskinen hade ett tungt arbete när de våta papparken skulle travas på hög och sedan forslas till torken. De som som skötte jobbet att torka den våta paffen hade ett verkligen hett arbete med en temperatur på upp
till 70 C, hur kan man klara av sådant med en arbetsdag på 12 timmar.

Byggnaderna med sina tinnar, torn och utsmyckningar var väldigt fina dessutom var omgivningen vacker.

På återresan stannade vi i Pockar, Lappträsk på kaffepaus hos Antik Anna, intressant och snygg plats att ta kaffe med dopp.

Utflykten var lyckad, vädret var bra och sällskapet ännu bättre, tack för en fin utflykt.

Bodil Stjernberg